
Eivor en god vän som har hjälpt mig så mycket i min släktforskning,utan hennes hjälp är jag tveksam på,att jag någomsin fått tag på min mammas anor..Det var Eivor som med sina kontakter i de omkringliggande byarna lyckades öppna upp luckan till min mors anor,de som jag kanske under 35-40 år så idogt sökt efter..När denna lucka blev öppen har det som en brusande fors lett mig in i mammas släkt tillbaka till slutet av 1500 talet. I år, nyss fyllda 86 år, har hon valt att avstå från jakten. Det ska nog älgarna vara tacksamma över!…Knutte som nämns i artikeln är min närmaste granne,när jag vistas i stugan på kanten av Blaikfjället.
Oj vilken krutgumma – i dubbel bemärkelse 🙂
Ja jisses vilken tanta….de ska va en norrlänning till sån’t tror jag 😉
Du har inte hittat mej i din släktforskning? Tänkte att pappa var ju där uppifrån och långt tillbaka var väl de flesta släkt med varandra?
Förresten….Min pappa hette Herbert precis som du…
Ha de fint