På fredagen kom min datadoktor (Sonen),med barnen,,dom lämnade Vreta för där skulle det bli Tjejfest,..Fredagskvällen så hade vi bara lite kvällsmys och kollade på Dobidoo.

Sen på lördag fm,kastade jag fram min gamla laptop från 2008 som var mer än lovligt seg,,jag bad honom ta bort allt onödigt sam kolla prestanda om där fanns någon bot..Så vitt jag förstod så tog han bort en hel del,,men laddade även ner en del uppdateringar..Sen öppnade han och kollade vad som satt i,det var inte mycket,ett Ramminne på 1 Gb,men där fanns plats för ett minne till.

Och ,jag hade ett sådant minne kvar sen jag bytte på min MiniPc,,så det satte jag i nu på morgonen,,och visst blev det mycket bättre snurr på maskinen efter det..Att en sådan liten sak kan göra så mycket.

Sedan blev jag lite hungrig,plockade fram lite ur kylen.

Detta kan ju bli en smaklig måltid,,även denna kombination kommer från sonen,,undrar om man kan ärva anlag tvärt emot den vanliga vägen..

Ja hur som helst,så blev det gott,jag tog bara halva castellon,perfekt,,Joakims Carbonara med mögelost.

Jag stannade i Värnamo

Keith Whitley kanske är den inom countrymusiken med den allra bästa rösten..Keith Whitley Levde ett hårt liv,föddes 1954 dog 1989 på grund av ett kraftigt spritmissbruk,,som 15 åring spelade han mest Bluegrass musik,han blev medlem i Ralph Stanleys berömda band..Han övergick till den mer traditionella countryn 1984 och låg nr 1 på topplistan 5 gånger,de 2 sista 1:orna kom efter hans död.Hans korta karriär inom mainstreamcountry varade från 1984 och fram till hans död 1989.

Klicka på bilden och lyssna till den vackra duetten som han och hustrun Lorrie Morgan framför  ”Til a Tear Becomes a Rose”

Lämnar senaste stopport kör mot nordost på väg 26,passerar många små orter vars namn slutar på Hult.Kommer till en ort vars namn jag känner igen från mitt kök.

Fortsätter,nu har vägen fått dubbla nummer,där vägen delar sig tar jag väg 153,efter ca 60 km kör jag in i en rondell och tar av in på väg 27,efter bara 6-7 km kommer jag in i liten ort med många små metallindustrier,

vet att man gjort nagelklippare här.

Fortsätter till omsjungen välkänd ort,efter att denna gång kört ca 74 km stannar jag vid järnvägsstationen..

Var har jag stannat,vad heter orten?

Hej sommar var blev du av,jag saknar dig så.

De somriga dagarna,dom var väldigt få ändå.

Snart kommer hösten,jag längtar nästan dit.

Efter den sommar,som blev mestadels bara skit.

Finns det ändå några som är glada ändå.

Kanske dom som på svampjakt vill gå.

Visst kommer svampar,när det blir höst.

Mycket lingon som det ser ut,om nu det är till tröst

K2H Augusti 2012

Jo det var  Torup som var slutmålet i Etapp 12.

Denna resa var lite svårare att följa,tror jag.Bara 2 tjejer kom fram till rätt ort.

Jag tänker tillbaka ett antal år,,på en liten senig lite egensinnig man,Elis,Han kallades för Knaftarkungen…han gick bort förra året nyss fyllda 100 år.Han tillbringade hela sitt liv i V Ormsjö,så vitt jag känner till,Jag lärde känna honom sent 1980 tal.Han hade en pensionärsstuga som kommunen lät uppföra på den tomt han bodde största delen av sitt liv,det var i kanten av en myr””Sjulmyrá””.Han var även djupt engagerad i byns affär,,där många bybor hade satsat både pengar och arbete..Här kunde man ofta se Elis vandrande utför Knaftarberget de drygt 2 km ner till själva byn,,ofta gick han till affären som han liksom så många andra var delägare i,alltid fanns det någon syssla som passade..Denna vandring ner och sedan hem igen,(och jag lovar Knaftarberget är ganska brant),den gjorde han flera gånger i veckan..Ofta när man kom körande till byn så var Elis på väg också,men sällan ville han ha skjuts,aldrig på väg ner till byn,,senare i livet när han blev gammal,,ca 96-97 år,då tog han gärna emot skjuts hem..

Startar efter att vilat ut i Kinna,,kör söderut på väg 41 stannar i stad som flyttades för flera hundra år sedan.

Fortsätter mot öster på väg 153,stannar till i liten välkänd ort,hu så mycket folk på ett och samma ställe.

Så ganska raskt kör jag vidare,tar höger in på väg 154,kommer fram till stad med drygt 20 000 invånare,,tar en paus invid älven.

Fortsätter på väg150 mot öster efter att ha kört ca 40 km stannar jag i liten ort för att äta,på det fina värdshuset.

Efter maten vandrar jag till den lilla parken för att lyssna på lite musik.

Var stoppade jag denna gång.?

Robert Mizzell,med den mjuka barrytonstämman.Han är född i Lousiana,men bor sedan drygt 20 år i Irland.Klicka på bilden och lyssna på ” Thank´s a lot”.

Klicka här och lyssna när han sjunger ”You’re My Best Friend”,,Tillsammans med  Lisa McHugh

När vi ändå är på gång,,Klicka här och hör Robert tillsammans med sin far,han har att brås på..

Stoppet gjorde jag i Kinna.

Befolkningsmängd: ca 7 800 personer är bosatta i församlingen, varav ca 7 700 bor i tätorten
Dit hittade nedanstående trafikanter.

  Grattis

Häng med på Sverigeresan.Etapp 11 HÄR

Kyrkbåten Nettingen den 25 på em,,Skutskärs Musikkår spelar.

Bilden från ett tidigare år  Fotograf: Nils-Åke Nilson

Körde ner till Vreta på Fm,stannade och gick in i skogen,kom därifrån med ett gäng gula kantareller,,oki sa sonen då grillar vi en köttbit och lagar en kantarellsås till det,,oki låter gott…När grillen var tänd,vad hände då tror ni,,,Jo enstaka kom och hon hade oskar med sig…

Men ska detr grillas,så ska det,så en telefonpratande son i spöregnet fixade grillningen med den äran,,men blöt blev han…