Kategori: Okategoriserade

>Till Minne Av Birgitta

>

Att mötas och skiljas gör ont.Mitt hjärta gråter.

Jag måste hela tiden tänka : vi träffas snart åter.

Men jag saknar din närhet,din hand och din blick.

När jag blundar kan jag känna den sista kram jag fick.

En vilsen tanke kommer.Den tränger sig på.

Vem vilar just nu dina bruna ögon på?

Men plötsligt det kommer en tröstande vind.

Med en tanke från dig,och den smeker min kind.

Så möts vi därute i drömmarnas land.

Och vandrar i vår skog tillsammans han i hand.

Ett år har nu gått sen Birgitta lämnade oss,,men hon är ständigt närvarande,inte minst genom ovanstående dikt som låg i hennes psalmbok.

>Finväder,,är våren på gång ?

>

   När det ser ut så här utanför fönstret,slås jag av tanken,är det månne våren som smyger sig på,måste nog ut och kolla.

Visst gör solen att det droppar från taken,men är det våren som är på väg,nja tveksamt.

Men se dalälven har fått en råk mitt i älvfåran,kanske är det ett vårtecken.

Är detta ett vårtecken,när solen sakta får vattnet att rinna ur drivorna.

Kanske detta strävsamma par är ute på en vårpromenad.

Nä,jag tror inte det,eller är det så ändå?

Men kolla detta är väl ett vårtecken ändå, men visst hade det sett vårligare ut med någon i stolen,

Men men.

 Den som suttit i solstolen tittade till den här lilla killen, för honom var det absolut vår

Påpälsad men så skönt att få vara ute i solen.

Malte en vårglad liten krabat…

Nä inte kan det väl vara våren som är på gång när det ser ut så här,,men å andra sidan det ska ju börjas någon gång,så varför inte i dag.

Jo så bestämmer jag att det är, våren kom i dag