>

Inväntade mina guider för att komma vidare mot Brännö.

Här vid spårvagnshållplatsen,lärde jag mig ett uttryck gällande skärgårds folket "Bärande Folket"

Här på båten med kurs mot Brännö,en lätt bris och solen i ansiktet.Bra start …

Här har jag tagit mina första steg på Brännö,som dom vana öbor sonens svärföräldrar är så väntade där en liten kärra att dra bagaget på.Puh det var skönt.

Efter att ha promenerat över en stor del av ön,kom vi fram till denna underbara pärla,den lilla gula i förgrunden,blev min hemvist på denna sagolika ö.


Här på Granlibergets sluttning,det är ca 11 km ner till byn
Tjäderhönan har järnkoll på var jag befinner mig,hennes ungar har hoppat in i gräset.
Tranan går sakta omkring på ängen och söker efter något att äta.
Jag tror att detta tranpar har häckat i detta område i många år.
Här vid Bäverhyddan var det alldeles stilla,inte en krusning på ytan,och av ägaren syntes inte ett spår.
Jag är nu på väg över till den andra sidan av Ormsjön,men stannar och tar denna bild av Lånseleån där den sakta rinnet ut i sjön.




På väg från Arksjö så stannade jag till och tog denna bild,nu från den södra änden av Ormsjön.Nu styrde jag mot en by som jag aldrig tidigare besökt,men som jag upptäckt i min släktforskning.
Långfors är byns namn,byn var i slutet av 1800 talet en ganska stor by med flera gårdar,här fanns skola långt in på 1900 talet,att jag sökte upp byn var därför att min mormors föräldrar var bosatta här.Jag pratade med den ende som var bofast numera,men min historia väckte inga minnen hos honom,det var full aktivitet här fanns 3 sommarhus och många människor.


Kommunens symbol Björnen














