Att mötas och skiljas gör ont.Mitt hjärta gråter.
Jag måste hela tiden tänka : vi träffas snart åter.
Men jag saknar din närhet,din hand och din blick.
När jag blundar kan jag känna den sista kram jag fick.
En vilsen tanke kommer.Den tränger sig på.
Vem vilar just nu dina bruna ögon på?
Men plötsligt det kommer en tröstande vind.
Med en tanke från dig,och den smeker min kind.
Så möts vi därute i drömmarnas land.
Och vandrar i vår skog tillsammans han i hand.
Två år har nu gått sen Birgitta lämnade oss,,men hon är ständigt närvarande,inte minst genom ovanstående dikt som låg i hennes psalmbok.
Farfar Hebbe en yngling på 82 bast 
Oj vad vackert! Beklagar din sorg.
Kram!
Jag blev så rörd när jag läste dikten. Det är inte lätt att förlora någon och jag förstår att det känns svårt ibland. Kramar om dig lite extra idag!
Tackar,,Ja den dikten har ett eget litet tum i mitt hjärta..Men hur det än är så måste livet gå vidare.Haé Kram.
Dikten är så fin.
Kram till dej min goe vän
Oh, vad rörd och berörd jag blev! Underbara ord och trösterika också!
Är det här du tänker husera hädanefter? … så att man vet var man har dig liksom 😉
Godmorgon Hebbe! Så fint du redan fått här! En underbart fin dikt, förstår att saknaden gör ont, tiden läker men aldrig helt. Märkligt är ändå att tiden går så fort ibland…Kramen!!
Hej S-far!
Visste det var något specielt med denna dag, kände det liksom inombords, men kunde i all kaos och stress denna vardag inte komma på vad.
Att två år redan gått är svårt att förstå. Samtidigt när man stoppar upp och tar sig en funderare inser man hur mycket vi har hunnit med på denna tid.
Dikten är speciell och så mycket Birgitta, den kommer alltid ha en speciell betydelse för mig.
Glöm inte att även om vi finns 10 mil bort så är vi alltid i närheten. Vi älskar dig och du betyder oerhört mycket för oss.
Sköt om dig!
Superkramar Virvelvinden
Väldigt fin dikt. Beklagar sorgen. Kram.
Oj du måste sakna henne mycket. Skulle bli så tomt om gubben gick före mej. Ha det gott. Kram
Verkligen tråkigt Hebbe. Förstår hur du känner det. Dikten är väldigt vacker.
För mig som miste två släktingar förra året och min mamma som var väldigt sjuk börjar verkligen känna Stopp vill inte mista fler.
Kram