Att mötas och skiljas gör ont.Mitt hjärta gråter.
Jag måste hela tiden tänka : vi träffas snart åter.
Men jag saknar din närhet,din hand och din blick.
När jag blundar kan jag känna den sista kram jag fick.
En vilsen tanke kommer.Den tränger sig på.
Vem vilar just nu dina bruna ögon på?
Men plötsligt det kommer en tröstande vind.
Med en tanke från dig,och den smeker min kind.
Så möts vi därute i drömmarnas land.
Och vandrar i vår skog tillsammans han i hand.
Farfar Hebbe en yngling på 82 bast 
Å vad du skriver fint. Känner med dig. Vi som förlorat våra kära vet. ❤
Vackra bilder och vackert skrivet.
Sköt om dig!
Fina foton på henne.
Du skriver så fint så jag blev tårögd.
Kram till dej vännen
Så vackert du skriver om Birgitta och så fina bilder! Jag vet att hon finns med dig varje dag! Kram vännen.
Så fint skrivet . kramar om
Jag läste den dikten förra året också och den är så fin. Varma kramar till dig den här dagen! ❤
Sån fint skrivet, blir alldeles rörd och blank i ögonen. Så fina bilder också på din Birgitta. En dag kommer ni vara tillsammans igen.
Kram!
Är det tre år sen nu,jag förstår att du saknar henne mycket. Det var en väldigt fin dikt du skrivit,den säger mycket om din saknad..
Kram vännen♥
Ja hon väntar på dej där uppe. Nu regnar det här. Kram