Till Minne av Birgitta


Att mötas och skiljas gör ont.Mitt hjärta gråter.

Jag måste hela tiden tänka : vi träffas snart åter.

Men jag saknar din närhet,din hand och din blick.

När jag blundar kan jag känna den sista kram jag fick.

En vilsen tanke kommer.Den tränger sig på.

Vem vilar just nu dina bruna ögon på?

Men plötsligt det kommer en tröstande vind.

Med en tanke från dig,och den smeker min kind.

Så möts vi därute i drömmarnas land.

Och vandrar i vår skog tillsammans han i hand.

Profilbild för Okänd

Författare: farfar hebbe

Pensionär som tycker om att resa,fotografera och lyssna på Country musik..Född i Södra Lappland för en herrans massa år sen.

9 reaktioner till “Till Minne av Birgitta”

  1. Är det tre år sen nu,jag förstår att du saknar henne mycket. Det var en väldigt fin dikt du skrivit,den säger mycket om din saknad..
    Kram vännen♥

Lämna ett svar till MICKAN Avbryt svar