Rubriken gäller inte mig utan en 89 årig gubbe med världens röta..Tar det från början..I söndags 16/6 hade jag bestämt att köra en sväng norrut mot Storbäck byn där mamma föddes.När jag kom ner till Ormsjön, kikade jag in till kamraten Eivor som hjälp mig i min släktforskning,hon hade redan besök av Knut,Knut har ett gammalt boställe ca 5-6 hundra meter ovanför min stuga,Knut brukar köra dit nu och då,brukar aldrig bli över en natt utan kör hem till Vilhelmina där han bor,när han gjort det han skulle uppe i Granlibränna.Vi fikade hos Eivor och jag drog vidare mot Storbäck,där såg jag inte en enda levande själ,jag gissar att det bor färre än 30 pers i byn.Fortsatte till Risbäck en by med egen kyrka men de boende i byn har dramatiskt minskat 2000 var det ca 54 boende i byn,där finns en idrottsplats med det talande namnet  ”Myggvallen”..Körde tillbaka mot stugan kom fram i 14:30 tiden,var lite småhungrig,kokade lite makaroner..Plötligt får jag se Knut på verandan,mysko han brukar ju bara tuta när han kör förbi,han kommer in och vi börjar småprata,när han säger att F-n bilen min startar inte,har nog glömt lyset på,batteriet är dött,,har du gått hit frågar jag,nä jag har rullat ner på vägen,oki tänker jag det är ju ganska brant utför uppifrån Bränna,som hans ställe kallas..Jag kollar på vägen där står hans gamla Volvo med huven öppen.Har du startkablar så fixar det sig säger jag,,

jag tror det säger Knut,vi går ut och han rotar i sin bil,hittar en kasse med startkablar helt nya i en oöppnad förpackning,jag kör fram mot hans bil och koppar kablarna,efter en stund så går Volvon igång,gissa om det var en glad Knut som frågade vad blir jag skyldig,,”Tack o bock” sa jag..Inte kul att det strular när man är 14 km från byn och ingen mobiltäckning.Jag tor jag ska köpa startkablar också,kan vara bra att ha. När nöden är som störst,då är hjälpen som närmast..

Sakta träder motivet,(som jag inte tänker avslöja än på ett tag) fram.Blir nog riktigt bra kan jag tro…