Dag: 4 september, 2011

När jag är ute och åker på någon av alla skogsbilvägar,så ser jag ibland som här en grön fin matta av blåbärsris och dessa unga ibland späda tallarna,jag får nästan lust att som mors lilla Olle traska runt och få höra någon som lufsar där.
Här rinner Ornbäcken ut i Ormsjön,,bilden tagen straxt före kl 13 solljuset kommer in från höger  och lyser upp den vänstra strandkanten medas den högra ligger i djup skugga,holmarna mitt i bild skapar ett fint djup i bilden.Tycker jag.En liten fundering bara,,Vackrare än så här behöver man väl inte bo.Jag kommer att tänka på Ted Gärdestads fina melodi,,Sol Vind Och Vatten,,jag tycker om denna typ av bild,med vidderna,vattnet och grönskan.Här syns tydligt vad som komma ska,,hösten är på väg den har börjat att måla om naturen i  gult,rött och brunt.Även myren ställer om sig till höst,inga fler bärplockare ska vandra fram här i år,kanske kommer det att sitta någon älgjägare här på pass,vem vet.Denna Tjäderfamilj höll till på vägen intill stugan,jag blev stående ganska länge,,dom gav mig det arga ögat,sträckte på sina halsar,med näbben i vädret,som om dom menade,,vad har du här att göra,,Gubbstrutt.

Dessa ack så fina men  farliga svampar växer på tomten invid min brors hus.Visst är det en vacker svamp,ser ut som,,,,,(där tar fantasin vid),dessa små som liksom tar hand om varandra.Jag får nästan en känsla av ett ,,mor/ barn förhållande där modern varsamt håller sin arm om sitt barn.Svampbilderna har jag lånat av min bror.Här har jag kört upp på Blaikfjället,vägen i bilden leder mot Vilhelmina,på detta fjäll finns landets största sammanhängande myrplatå,,i denna storslagna karga natur,känner man sin litenhet,men även en stor tacksamhet att få vistas mitt i det stora.Långseleån som här rinner ner mot Ormsjö,här fiskas Harr och annan ädelfisk.Vattnet som är orsak till att norrlands inland är befolkat.Människorna följde vattenvägarna för att finna platser som lämpade sig för ett nybygge,så var det när den förste nybyggaren Johan Olofsson Nyberg med hustru Anna Jönsdotter år 1733 slog sig ner och blev Ormsjös första invånare.Det är inte så dumt att sitta och njuta av något gott i glaset ochsamtidigt bara finnas till, och låta tankarna göra vilka krumsprång som helst.Mitt i allt detta stora karga,fick jag syn på denna lilla späda gran som tycker annorlunda,den har funnit sin karga men ack så trånga plats i livet,,tvivlar på att den får uppleva vuxen ålder.