En bild och tusen ord,


Nedanstående text kunde jag läsa tillsammans med bilden på min pappas barndomshem..I detta fall så säger Knut Lennart´s ord en hel del.

Knut Lennart Karlsson

Visuell berättare · Avaträsk den 19 september.Hoppas Herbert Häggström ursäktar mig, har lånat hans bild av hans farmor Inga och farfar Johan Petter’s hem i Ormsjö. Jag har ju så många minnen från faster Inga och hennes söner Elias och Einar. Ett kort kan berätta hur mycket som helst och när jag ser bilden dyker minnena fram. Vägen dit upp ser ut som en stig, när Inga åkte till Doroteasjukstuga, på sommaren kanske -57. Försökte Einar laga till vägen så pass att Gösta Skoglund med Volvo suggan kunde åka upp och hämta Inga på backen. Det var nog första bilen dit upp. Vi hade pärlandet på samma backe, Häggströms det nedre. Se vad kraftig kålen var på deras land, längst upp på vårt var det nyplöjt, hösten före. Slåttanna mitt i juli, se stigen som går rakt genom deras ägor. Denna stig gick man upp till Mon, kom fram i Dankesbacken. Kunde svänga av och följa lågspänningen linjen då kom man fram hos Göta och Herman Danielsson. Denna stig gick vi höst och vår när vi gick till skolan bla. Vintertid gick det en väg där Elias håller på och slå, kallades för vattekällsvägen, därför att deras vattekälla låg efter denna väg, nedan för backen. Lång väg efter vattnet hade de. Boa har inte varit rödmålat någon gång. Är detta nya ladugården? Tycker att den såg annorlunda ut, skulle vara mer på tvären än på bilden. Då hade de nog bara hästen kvar, kon var nog borta då Inga var nog ingen mjölkerska då. Hon dog ju 1958, på vår vinter tror jag det var. Mycket åskoväder var det på den tiden, många trodde att det berodde på att vårt hus var ändpunkten av lågspänningstråden. Grävde ned en åskledare men det hjälpte inte, var nog samma åska ändå. Vid häftigt åska kom Einar till oss som tröst, satte sig i en fåtölj mitt i köket med mej i famnen. Mamma sa skall ni sitta där under lampan, som vi satt där for strömmen med en väldans knall. Vid varje blixt lyste pärlandet upp och blev alldeles violett. Längst upp i höger hörn kan man se en person och det är syster Siv som hänger tvätt. Ja det var några minnen ,men det finns hur många många flera minnen kvar.

Författare: farfar hebbe

Pensionär som tycker om att resa,fotografera och lyssna på Country musik..Född i Södra Lappland för en herrans massa år sen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s